johanna lundgren

Jag har precis fått en ny bärbardator och lägger just nu över bilder från en CD. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser fotografierna på mig. Vissa bilder får mig att kräkas (hur kunde jag se ut som jag gjorde?) medans andra bara får mig att längta tillbaka. Men en sak är iaf säker och det är att jag rör mig framåt! Från att ha varit en liten hästnörd med lugg till en helt förvirrad tjej som står med ena foten i början på vuxenlivet och andra kvar i sin barndom. Då dyker självklart fråger upp som är jag nöjd med vad jag åstakommit i mitt liv? Och, till en viss del skulle nog mitt svar bli för samtigt som jag vill få saker ogjorda är jag ändå stolt över bitar i mitt liv. Men men, det är dags att ta tag i saker i mitt liv nu känner jag! Precis som förut när jag var runt 6-14 år kommer skolan vara prioterat till nummer 1. Jag känner att det är dags att bli någonting även om jag inte kommer gå tillbaka till stadiet som nörd kommer jag ändå att bli STARK!

här kommer bilden på mitt hjärtegryn som kommer på fredag!

Kan stolt säga att vi var och hälsade på våra två nya familjemedlemmar idag! Och för er som inte vet har vi fattat beslut i våran familj när det gäller hund och inte nog med en utan två. Russkiy toy heter hundrasen och ärligt talat har jag nog aldrig sätt sötare hundar förut. Själv föll jag pladask för den ena honan som dock får plats i min jackarm för att hon är så otroligt liten. Jag skuttar av glädje när jag tänker på tanken om att jag snart kommer att ha två små lurviga bollar hemma hos mig. Men återkommer om det lite senare!

I LIVE AND BREATHE
BYE BITCHES!

Hade så sjukt kul i helgen! Tillsammans med flickorna lyckades vi få till det ordentligt. Hänvisar till www.mkan.blogg.se. Är verkligen på toppen humör nu och känner verkligen att jag är på helt rätt väg. I'm so moving on baby!

Varje gång jag såg dig var det som allt jag någonsin fruktat bara försvan och den dära riktiga glädjen och nyfikenheten man sällan brukar känna förutom de gånger man satt som liten framför sina paket på julafton omfamnade mig. Nu ser jag bara besvikelse och tillgjordhet och benen under mig viker sig pågrund av den besvikelsen jag både ser hos mig själv och i dina ögon. Jag fastnade för din personlighet pågrund av att du hade olikheter som jag saknade. Jag fastnade för ditt ansikte och ditt leende för det påminde mig om allt som gör mig glad. Jag fastnade för dina bruna ögon pågrund av att jag såg ett djup jag inte sett i någon annans. Men den största anledningen var för att jag verkligen älskade dig.   
Varken du eller någon som inte kände mig mig från början kan se hur mycket förändrig kan påverka en människa. Jag ansträngde mig för att vara någon jag inte var och ju mer jag försökte ju mer tappade jag bort mitt sanna jag. Och jag förlorade inte bara mig själv utan folk omkring mig också som betydde mycket för mig. Vilket jag verkligen måste be om ursäkt om!  

Förut när det kändes tungt mellan oss och jag kände att du inte var den samma brukade jag kolla igenom de sms jag en gång fick av dig som gjorde att jag kände mig värdefull. Och då insåg jag att allting skulle bli bättre igen och hoppades på att det skulle bli som förut men det blev aldrig så och de medelanden jag sparat som hopp blev istället bevis på hur mycket som förändrats mellan oss. Men jag höll andan och lurade både mig själv och alla andra att allt var precis som det skulle. Medans jag egentligen bara väntade på att luften skulle ta slut och så den lögnen jag levde i. Och jag tror du vet vad jag menar när jag säger att det inte är som det brukar mellan oss och har inte varit på ett bra tag. Och du kände precis det tvivlet jag kännde om att fortsätta? Det känns som det bara var jag på ensamma fötter som kämpade för att få tillbaka dig men jag antar att jag måste erkänna att jag inte lyckades. Och precis som du själv sa går väl mitt liv vidare för eller senare vare sig med dig eller inte, även om jag aldrig kommer kunna gå i kronobergsparken utan att tänka på dig. Jag vet helt ärligt inte om jag är ledsen eller sårad längre känner mig nästan likgiltig. Men det var nog rätt bra att det som hände inträffade för jag kan äntligen kliva upp ur den skit jag gått runt länge i. Och ju mer jag gråter inser jag att jag bara blir mer mig själv igen. Jag tror aldrig riktigt jag var den typen av tjej du egentligen ville ha för jag var verkligen inte i närheten av din nivå och nu när jag tänker efter vill jag nog inte vara det heller.
Till och med nu när jag skriver det här och egentligen borde dränka mig själv i tårar ler jag. Vet du varför? För jag kan äntligen börjar bli mig själv igen och leva det livet jag levde innan som en glad sextonåring som tog dagen som den kom utan att behöva vara någon jag inte är. Det finns inget ont som inte för något gott med sig brukar min mor säga till mig men inte förens idag har jag verkligen förstått vad hon menat med det. All den sorg och smärta jag känt har förändrats till tacksamhet istället. Jag vill tacka dig för allt du gett mig för jag har aldrig varit starkare än vad jag är nu! Och precis som alla sagoböcker har allting ett slut och det har även våran också. Ibland behöver man släppa taget om människor man verkligen älskar hur hårt det än tar emot och nu är det min tur att släppa taget om dig och våra fem måndader Nermin Balic. 

Tack till vännerna: Julia Wrede, Richard Hammar, Olle Cronholm och Viktoria Bernhardsson utan er hade jag alrig klarat mig!

Sitter hemma hos Melina Vinberg och tar det lugnt och ska snart till stan. Gårdagen var lugn så hoppas det blir lite mer fart idag/ikväll. Lägger in TVÅ bilder från igår på mig Olle och Mickaela. Ha det bra !

Det är i sådana stunder som dessa när allt bara känns fel som den här låten gör mig glad och får mig att vilja se framåt. För mig är den här låten sommaren 06 och påminner mig om den bästa tiden i mitt liv. Då allting var nytt och helt fantastiskt. Trots att låten får mig att sakna de tiderna är den som ett stöd för mig, den får mig på benen igen!

Idag har det varit en väldigt seg dag faktiskt och inget jag gjort har riktigt blivit som jag velat. Men men jag stack iaf och badade med mina otroliga killkompisar Fredrik Thunberg och Philip Björklund. Kallt som det var i vattnet är jag stolt att jag ändå doppade mig även fast jag fick stå ut med smeknamn som "krukan". Lyckats städa mitt rum och skickad iväg moppen på besiktning *stolt*.

Måste även tillägga att det är extremt stressigt hemma just nu för att en italiensk familj på minst 8 pers som tillhör min låtsasmammas släkt kommer på besök/middag ikväll. Kanske kan kvällen bli lyckad? Det kommer iaf bli väldigt mycket barnspring här eftersom min syster har så otroligt många kusiner så vi får se hur det blir med den saken.

Hoppas ni får en trevlig kväll iaf ! kraam