johanna lundgren

Jag har precis fått en ny bärbardator och lägger just nu över bilder från en CD. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser fotografierna på mig. Vissa bilder får mig att kräkas (hur kunde jag se ut som jag gjorde?) medans andra bara får mig att längta tillbaka. Men en sak är iaf säker och det är att jag rör mig framåt! Från att ha varit en liten hästnörd med lugg till en helt förvirrad tjej som står med ena foten i början på vuxenlivet och andra kvar i sin barndom. Då dyker självklart fråger upp som är jag nöjd med vad jag åstakommit i mitt liv? Och, till en viss del skulle nog mitt svar bli för samtigt som jag vill få saker ogjorda är jag ändå stolt över bitar i mitt liv. Men men, det är dags att ta tag i saker i mitt liv nu känner jag! Precis som förut när jag var runt 6-14 år kommer skolan vara prioterat till nummer 1. Jag känner att det är dags att bli någonting även om jag inte kommer gå tillbaka till stadiet som nörd kommer jag ändå att bli STARK!