johanna lundgren

I bara din närhet och din ensamhet är du en person, och den personen jag tycker om och håller av. Men i andra lägen när det är fler en vi är du en okoncentrerad och annorlunda människa som jag varken känner eller vill göra. Vilsenheten är väl bara ett faktum för vart jag står just nu i ditt liv. Dina trogna ord mellan dig och mig blir osagda inför andra, och varför? Den fasta kärleksfulla handen jag förut använde som stöd och som jag var stolt över att få hålla finns inte där längre, utan bara när ingen ser på.
"Do i really feel the way I do?, I don't know because I'm just a nobody to you"
vill jag ha det såhär? nej, men rädslan för att förlora dig är större,
så jag väljer att vara "a nobody"