Jag älskar dig Milou
[Bild kommer]
allt handlar om dina ögon, allt
Jag vet inte ens om jag vågar lita på dig den här gången, känns som om jag sviker mig själv om jag gör det. Du har ljugit för mig förut allt för många gånger så vad är det som säger att det kommer bli annorlunda den här gången bara för att just du tror det? Det här är kanske bara ytterligare ett sätt för dig att sätta krokben på mitt liv precis som du gjortde förut. Ytterligare ett sätt att få se mig bryta ihopp när jag väl inser att ingenting du sagt eller gjort varit på riktigt. För även hur mycket jag än vill och hur mycket jag än önskade att jag kunde, så kan jag inte.
För jag har insett det nu att varje gång jag ser dig på dig, ser jag någon jag aldrig kommer få. Varje gång jag ser dig i ögonen ser jag allt jag aldrig kommer att få. Och varje gång jag rör dig känner jag allt jag kommer att få förlora innan jag förstått att det är mitt.
Jag väntade länge på dig, allt för länge! Och även fast den ena halvan av mig fortfarande väntar på dig kommer det aldrig bli som förut. För du hade mitt förtroende, min kärlek, mitt hopp och mina förväntningar men valde bort både mig och allt jag ville ge dig. Och jag vill inte uppleva det igen, inte en gång till för det kommer jag aldrig klara av. Så därför är det kanske bäst att vi tar farväl nu innan det blir för svårt.
Men jag undrar om du kommer sakna mig när jag är borta? Eller om jag blir blott ett minne som du glömmer direkt. Känns tungt att behöva ta det här steget som jag borde tagit för länge sedan men det är väl dags nu antar jag. Men jag kommer sakna dina blåa vackra ögon, och den värmen du en gång gav mig. Men varje saga har ett slut vare sig den är lycklig eller olycklig och här tar våran slut. Men jag vill avsluta det sista kapitlett med att säga att älska någon kan göra ont, men att förlora någon gör ondast.
låten påminner mig så mycket om dig, och det kommer ingen kunna ta ifrån mig;
vad du gjort är bara otäcka minnen, vad du är idag är bara tom luft
syskonkärlek,
flashbacks julia?
( vi bjuder på fotografierna julia, eller? )
sanning svider allt för mycket..
trots att jag redan förlorat dig..
Gårdagen var helt klart underbar!
hatar att vakna tidigt
Jag hade rätt så svårt att somna inatt villket gjorde att jag somnade senare än vanligt. Då förväntade både jag och min kropp att få sova längre på morgonen också, men självklart inte! Min äckliga alarmklocka störde min mysiga tillvaro i sängen och det var bara att kliva upp. Så nu sitter jag här och väntar på min underbara tjejkompis amanda som jag ska ha sällskap med till skolan. Och som tur är har mitt inte allt för roliga morgonhumör nästan försvunnit helt!
Skansen, hipp hurra .. Eller inte!
where'd you go?
Minns du första gången vi träffades? Jag minns det som igår om jag ska vara ärlig..
Jag valde att åka till brommagården för jag var trött på vad helgerna hade blivit här i stockholm. Utan att känna någon som skulle dit tog jag det beslutet och anmälde mig dit till just den helgen. Nervös efter vad som väntade packade jag min väska med saker jag antog att jag skulle behöva. Och jag tvekade riktigt mycket om jag verkligen skulle åka eller om jag faktiskt skulle stanna. Men på något vänster övertygade min pappa mig tillräckligt vilket förvånar mig idag.
Jag satte mig iaf längst bak på bussen eftersom ingen satt där först. Men efter ett tag insåg jag att jag valde fel plats eftersom alla valde att sitta längre bak i bussen. Men men, där satt jag och du hamnade i sätet framför mig. Blyg som jag var vågade jag ju självklart inte hälsa på dig trots att du faktiskt också satt ensam. Du hade dina kompisar med dig men ni var väl ett ojämnt antal antar jag. Men mitt i allt tvekande på om jag skulle hälsa på dig eller inte vände du dig faktiskt om till mig och presenterade dig. Du lät så glad och engagerad när du pratade så all nervositet försvann. Vi pratade om allt möjligt och redan från första stunden kändes det så enkelt och bra att vara med dig. Som om att jag redan känt dig hur länge som helst, låter konstigt men det är sant!
Sedan flöt helgen på och du och jag var som oskiljaktiga! VI gjorde allting tillsammans och öpnnade oss allt mer för varandra. Bara på den korta tiden var du en sådan tjej värd att kriga och kämpa för. Och när vi satt där på bryggan fick jag verkligen den starka känslan av att jag hittat min soulmate.
Och om man ser på hur allt är nu? Vi kan inte äns prata med varandra, inte någon som helst kontakt över huvud taget. Och är det värt det om man nu tänker efter? Enligt mig så nej verkligen NEJ! Men jag satt och väntade på att du skulle komma tillbaka eftersom det var du som gjorde fel. Men det gjorde du aldrig så jag kanske ändå inte var så mycket för dig trots allt. Även om det var sjukt länge sedan vi sågs sist så ska du veta att jag tänker på dig varje dag och att jag saknar dig och det vi hade!
hur blir det nu?
Sista försöket, behålla eller mista?
Sista gången, låt det hålla eller braka?
Sista tvekandet, lämna eller ta tillbaka?
Sista räddslan, stå kvar eller gå?
Sista beslutet, lämna föralltid eller förstå?
ett steg fram, ett steg bak?
saknaden efter närhet,
Vad hände egentligen med dig och oss? Vart försvann du någonstans och kommer du någonsin komma tillbaka igen? Känns som dagarna bara går och din närhet bara är ett minne nu, något som jag knappt minns. Vad hände med beröringen som bara du och jag förstod, den bara tysnade och glömdes bort. Ska jag bara vänta på att du kommer tillbaka, vänta på dig och vänta på att allt blir som förr igen? För nu börjar bilden av dig försvinna och den närheten du gav mig blir bara starka svåra minnen som jag kanske snart måste börja komma över. Jag väntar fortfarande men inte föralltid, utan snart försvinner jag också.
fundersam
du betydde du med A.H ..
grusiga stigen som jag inte vet vart den leder.
Och varje gång jag faller bildas stora grusmoln
runt mig men varje gång reser jag på mig igen.
Såren på mina knän blir allt fler men jag fortsätter
ändå för jag har en mening med att göra det.
Jag vet att ärrren på mina knän aldrig kommer
att försvinna men det spelar ingen roll så länge
som jag fortsätter springa och hålla mig själv vid liv.
Men jag föll en sista gång ner i det gråa gruset,
och hur mycket jag än ville resa på mig så gick det
inte för luften jag andades tog plötsligt slut i samma
sekund som du vände ryggen till mig och allt vi hade
och gick. För du var min början, du var mitt slut
du var min luft som jag andades. Så nur är jag livlös"
Precis som du vet, vet jag också hur historier förändrats när de går genom olika personer. Om jag hade litat på de jag hade hört till 100 % hade jag väl inte frågat dig? Men kändes som du ändå inte lyssnade på mig trots hur många gånger jag försökt förklara det för dig. Jag vill dig inget illa och har aldirg velat men är det då fel att ifrågasätta? Och jag är inte borta helt, jag finns fortfarande kvar men kanske inte på samma sätt som jag gjorde förr. Du kommer alltid ha än del av mig hur mycket du än väljer att hata mig. Men man kan inte heller skylla på att man var "arg" eller "sur" och därför säger saker som det varken ligger sanning i eller saker jag sagt i förtroende till just dig.
Om du tror att jag inte bryr mig om den vännskapen vi hade längre tror du mer än fel! Saningen är att jag tänker på oss hela tiden flera gånger per dag. För även om jag inte vet vart vi står längre saknar jag dig verkligen
kände du mig inte då, känner du mig inte nu
Vissa barndomsminnen och vissa barndomsdrömmar glöms eller försvinner aldrig. Vissa bra andra dåliga ändå påverkar dem våra liv idag. Kanske är du inte medveten om det för det var inte riktigt jag heller först. Men ibland rivs gamla saker upp utan förvarning och då blir det inte alltid lätt. Men ibland får man lära sig att skilja på verklighet och nuet jämfört med det förflutna. Och det kan vara svårt att förstå sig på den flickan jag är idag om du inte visste vem jag var då eller hur jag var. Men det tar jag inte heller för givet men innan du väljer att göra eller säga vissa saker tänk på det!
Även om en förlorad barndom kan vara nyckeln till ett liv i evig sorg kan det även vara nyckeln till ett liv där du väljer att vara stark som människa. Trots de kvällar där man omringas av mörker och gamla dåliga minnen gäller det också att kunna se framåt. Och urskilja det goda barndomsdrömmarna från de onda och villja se sin framtid, för det gör jag. 
kärlek på gott eller ont?
Vad är kärlek egentligen och hur pass mycket kan man lita på den/det? Känns som hur mycket man än tycker om någon blir man ändå förr eller senare sårad. Men om man aldrig vågar chansa kommer man ju aldrig få reda på något heller. Så ibland funderar jag om det äns är värt att ta det första steget till något stort om man ändå kommer att få lida längre än själva stunden då man var lycklig.
Den här gången var det jag själv som bestämde mig för att ta det steget. Men jag kan inte undvika tanken om hur lång tid det kommer ta innan jag kommer komma över dig den dagen du väljer att lämna mig
Får hoppas att just den dagen aldrig behöver komma!
valborg, var helt klart överskattat!
Varje valborg för med sig olika senarien, både som händelser, olyckor eller bara minnen. Och det gjorde även denna valborg trots att den kanske inte varit precis vad jag förväntat mig. Men vissa saker är helt klart värda att minnas och nämnas!
Hela våran skola började med att fira valborgen på Gröna Lund roligt eftersom vi aldrig gjort något sådant på hela tiden jag gått där. Medans jag och Amanda Sjölander störvade runt bland olika karuseller och godis, lotteri och matstånd steg lyckan inom mig och jag var verkligen peppad inför kvällen! Jag lyckades också få äran att åka med våran rektor Lars i frittfall. Och mycket roligare än så kunde det ju inte bli!
Senare på kvällen begav vi oss till rålis trots vädret verkligen inte var med oss. Det regnade och blåste något fruktansvärt när jag och Louise Sjöstedt, Miranda Wandel, Jesper Krook, Nadde och några fler gick mot den bokstavligt talat lilla brasan. Och det var en riktig besvikelse av att se att de bytt plats på den gemfört mert vart den brukade stå. Något roligare blev det när Louise hår fattade eld från glöden som kom från brasan. Men som tur var var vi snabba nog att klappa till den lilla blondinen så att elden slocknade! För tur var det eftersom jag inte tror att hon skulle föredragit att gå runt med peruk!
Eftersom vädret bara blev sämre och sämre begav vi oss till fridhemsplans älskade McDonalds och drack något som inte riktigt var fanta? Inga fler komentarer om det iallafall men mitt i allt dök min älskade vän Julia Wrede upp och några av hennes kompisar. Trötta på att sitta där vi satt förflyttade vi oss till t-centralen något vi egentligen inte hade planerat! Men väl där mötte vi upp tre härliga killar var av en var min pojkvän. Och sen direkt tillbaka till ruta ett igen för vi åkte till rålis, igen. Satte oss under en bro och lyckades undankomma regnet men konstigt nog var det riktigt trevligt ändå.
Och på vägen hem hade jag turen nog att träffa på lite gamla kompisar.
Valborg, helt klart överskattat !
