johanna lundgren

Jag vet inte ens om jag vågar lita på dig den här gången, känns som om jag sviker mig själv om jag gör det. Du har ljugit för mig förut allt för många gånger så vad är det som säger att det kommer bli annorlunda den här gången bara för att  just du tror det? Det här är kanske bara ytterligare ett sätt för dig att sätta krokben på mitt liv precis som du gjortde förut. Ytterligare ett sätt att få se mig bryta ihopp när jag väl inser att ingenting du sagt eller gjort varit på riktigt. För även hur mycket jag än vill och hur mycket jag än önskade att jag kunde, så kan jag inte.

För jag har insett det nu att varje gång jag ser dig på dig, ser jag någon jag aldrig kommer få. Varje gång jag ser dig i ögonen ser jag allt jag aldrig kommer att få. Och varje gång jag rör dig känner jag allt jag kommer att få förlora innan jag förstått att det är mitt.

Jag väntade länge på dig, allt för länge! Och även fast den ena halvan av mig fortfarande väntar på dig kommer det aldrig bli som förut. För du hade mitt förtroende, min kärlek, mitt hopp och mina förväntningar men valde bort både mig och allt jag ville ge dig. Och jag vill inte uppleva det igen, inte en gång till för det kommer jag aldrig klara av. Så därför är det kanske bäst att vi tar farväl nu innan det blir för svårt.

Men jag undrar om du kommer sakna mig när jag är borta? Eller om jag blir blott ett minne som du glömmer direkt. Känns tungt att behöva ta det här steget som jag borde tagit för länge sedan men det är väl dags nu antar jag. Men jag kommer sakna dina blåa vackra ögon, och den värmen du en gång gav mig. Men varje saga har ett slut vare sig den är lycklig eller olycklig och här tar våran slut. Men jag vill avsluta det sista kapitlett med att säga att älska någon kan göra ont, men att förlora någon gör ondast.

låten påminner mig så mycket om dig, och det kommer ingen kunna ta ifrån mig;