johanna lundgren

Idag så gick det förbi en tjej på det cafét jag satt på och hon hade verkligen en ursnygg klocka! Då slog tanken mig att jag faktiskt inte hade någon klocka och att jag kanske borde skaffa mig en. Nyfikenheten och viljan fick mig att direkt gå in i en accocearbutik och visst hittade jag en super snygg klocka i silver. Men när jag stod där i affären insåg jag hur mycket jag faktiskt inte hade eller skulle behöva köpa nytt. Så det blev ett halsband och ett par solglasögon också innan jag lämnade butiken med ett leende.

Balen och avslutning avklarad och nu har sommarlovet börjat! Många vackra minnen som aldrig kommer att förträngas har jag fått med mig. Det var en fin men sorglig avslutning då vi tog farväl av våra älskade klasskamrater som vi gått tillsammans med i fyra år. Det var med tårar och skratt samt kramar och pussar vi tog adjö av varandra. Vissa kommer man fortsätta att ha kontakten med, en del kanske man träffar igen och andra kanske man aldrig mer få se. Måste erkänna att även jag grät där i klassrummet när bilderna på oss genom tiderna spelades upp på duken. Känns konstigt att säga men jag kommer sakna grundskolan och lärarna jag hade under de åren jag gick i Nya Elementar. Trots konflikter, vemod, och andra jobbiga situationer var det ändå med stor kärlek och respekt jag lämnade skolan för sista gången. Eller ska man verkligen säga sista? Att besöka då och då är väl aldrig fel! Tack för fyra underbara år, det kommer bli tomt utan er!

Ikväll kör sverige sin första match mot Grekland och jag kommer självklart sitta laddad framför min tv. Och med en fotbollsnörd till pappa som sällskap så blir det säkert jätte mysigt!

Nu på senaste tiden har jag verkligen börjat lyssna på Duffy, och hennes senaste låtar. Hennes röst är väldigt speciell och är lite raspig. Låtarna är varierande och har välskrivna texter som förmedlar. Och i vissa låtar kan man verkligen känna igen sig själv. Musiken inspererar mig till mycket här i livet och måste ärligt säga att jag faktiskt lyssnar på en av hennes låtar just nu [nedanför finns länken]. Ett stort plus till tjejen som faktiskt ändrade min musik smak!

I flera år har du varit den som ständigt funnits där brevid, och hur skulle jag egentligen kunna tacka dig för det? Du har varit den som sett mig gråta, skrika, skratta, le, lida, förbannad, lycklig, kär, olycklig, krossad, peppad, stark som svag men alltid förstått varför. Både i med och motvind har vi hållt kvar varandra och kämpat! Alla vackra minnen är en del av mig som alltid gör mig stark. Du är mitt blod, du försvinner eller glöms aldrig även om du väljer att gå. Du är en del av min barndom och ungdom. Och jag hoppas verkligen du blir en del av min vuxentid och min pension också.

Du är anledningen till att jag skrattar varje gång jag öpnar kylskåpet och ser ett paket kallkorv. Du är anledningen till att jag kopplar drakar till flintskalliga och efternamnet Mogren till en katt. Du är helt fantastisk och jag kan helt ärligt säga med handen på hjärtat att du är min allra bästa vän. Ingen kan någonsin ersätta dig eller det du givit mig Sara Maria Victorin. Hand i hand livet ut och ännu längre.

 

Kris nu när det gäller balklänning och jag inte hunnit köpa någon nu när det är på måndag! Måste helt ärligt säga att jag varit myket lat på den fronten faktiskt. Men men, idag ska jag och min fader göra ett nytt försök. Och har jag tur så hittar jag väl någon som passar mig annars får jag väl helt enkelt vara utan. Men får väl hoppas att det verkligen inte blir så! Men nu är det dags för mig att spinga för pappa väntar. Ha det bra!
[jag och min älskade katt felicia]

Jag vill börja med ett citat som min mor en gång sa till mig och som lyder:

"Hur hårt man än försöker,
kommer det alltid finnas någon
som försöker hårdare för att förstöra"

Vad ser du egentligen hos mig om jag får fråga? Efter alla gånger jag fått höra klagomål på saker jag kunde eller kan göra bättre, kan man ju undra vad det är som du egentligen tycker om med mig. Övertygelsen om att den sidan som är bra hos mig överväger den som är sämre existerar som inte. Känns som hur jag än försöker räcker jag aldrig till för dig och det du vill att jag ska vara. Säger inte att det är jag som har rätt utan jag säger bara som känner mig just nu. För förut var det inte såhär, då verkade jag duga men inte längre. Eller så har jag aldrig varit tillräcklig bara att du inte vågat kritisera mig innan. Du säger att jag inte ska ta det på fel sätt men hur ska jag ta det när det ändå är kritik som leder till om hur jag är som person, hur jag ser ut eller vilka jag faktiskt umgås med. Och du säger nu att du inte vill att jag ska ändra på mig men hur skulle jag kunna undvika att göra det när jag hör fler klagomål än berömelser. 

Det är stor skillnad på dig och mig och det kommer det alltid vara. Jag är för det första en flicka och ser allt på kanske andra perspektiv än vad du gör eller någonsin gjort. Vi är som från två helt olika sidor óch uppfostrade på helt olika sätt med olika vanor och ovanor samt annorlunda kamrater. Jag kan acceptera din sida utan ett minsta tvekande men det är väl där vi två också skiljer på oss. Och det känns som bara för att jag är ett år yngre än dig så kan du inte ta varken det jag säger eller mig på allvar. Och du kanske har rätt, för jag har börjat tänka på saken. Du kanske är mer mogen än vad jag är men då kan jag faktiskt inte förstå varför du fortfarande har kvar mig. 

Jag älskar dig det gör jag, men är trött på att få vara den personen som lägger på vid telefonsamtal för att gråten varit för nära. Trött på att behöva antränga mig och ibland behöva vara någon jag inte är och ändå få höra att det fortfarande inte riktigt räcker till. Ibland känns det nästan som om du vill att jag ska känna eller må såhär. Men faktum är att det bryter ner mig bit för bit hela tiden. Och om det nu är så att du ser fler brister hos mig än fördelar borde du nog släppa mig innan det blir för jobbigt. För även om jag älskar dig och verkligen inte haft sådana känslor för någon annan förut så kväver det här mig sakta men säkert snart och tillslut kommer jag ge upp. För hur mycket jag än kämpar för dig och din kärlek verkar jag bara vinna den ibland. Och om det är mer jag ska ändra, måste jag tyvärr säga att då är det inte mig som person du tycker om utan någon du tror att jag kan bli men inte är. Säger inte att jag har rätt bara att det är såhär jag känner. Jag ger dig ett val, håll mig hårt eller släpp mig helt för jag orkar inte mer av det här.

Jag vet inte ens om jag vågar lita på dig den här gången, känns som om jag sviker mig själv om jag gör det. Du har ljugit för mig förut allt för många gånger så vad är det som säger att det kommer bli annorlunda den här gången bara för att  just du tror det? Det här är kanske bara ytterligare ett sätt för dig att sätta krokben på mitt liv precis som du gjortde förut. Ytterligare ett sätt att få se mig bryta ihopp när jag väl inser att ingenting du sagt eller gjort varit på riktigt. För även hur mycket jag än vill och hur mycket jag än önskade att jag kunde, så kan jag inte.

För jag har insett det nu att varje gång jag ser dig på dig, ser jag någon jag aldrig kommer få. Varje gång jag ser dig i ögonen ser jag allt jag aldrig kommer att få. Och varje gång jag rör dig känner jag allt jag kommer att få förlora innan jag förstått att det är mitt.

Jag väntade länge på dig, allt för länge! Och även fast den ena halvan av mig fortfarande väntar på dig kommer det aldrig bli som förut. För du hade mitt förtroende, min kärlek, mitt hopp och mina förväntningar men valde bort både mig och allt jag ville ge dig. Och jag vill inte uppleva det igen, inte en gång till för det kommer jag aldrig klara av. Så därför är det kanske bäst att vi tar farväl nu innan det blir för svårt.

Men jag undrar om du kommer sakna mig när jag är borta? Eller om jag blir blott ett minne som du glömmer direkt. Känns tungt att behöva ta det här steget som jag borde tagit för länge sedan men det är väl dags nu antar jag. Men jag kommer sakna dina blåa vackra ögon, och den värmen du en gång gav mig. Men varje saga har ett slut vare sig den är lycklig eller olycklig och här tar våran slut. Men jag vill avsluta det sista kapitlett med att säga att älska någon kan göra ont, men att förlora någon gör ondast.

låten påminner mig så mycket om dig, och det kommer ingen kunna ta ifrån mig;

Jag såg dig idag, och jag visste verkligen inte om jag skulle skratta eller gråta. Där stod jag i bankomatkön och blickar snabbt över axeln och där står du helt ensam. Fyra år om inte mer sedan sist och du hade inte förändrats alls. Samma utseende, samma kroppsbyggnad och samma mörka hatiskta blick som alltid. Det var som hela insidan på mig dog på mindre än en sekund. Som att hela mitt liv stannade men att världen runt omkring fortfarande var helt oberörd av allt. En känsla av illamående och ångest drog igenom och jag ville bara där ifrån, bort från allt! Det tog ett tag för dig att inse att det var jag och i samma stund som du förstod ändrades hela dit ansiktsuttryck och du slog ner din attetydfulla blick ner i backen. När jag sedan vände mig om igen kändes det faktiskt mycket bättre, för du skämdes och det syntes så otroligt mycket. Allt du orsakat, jag undrar hur du ser på det idag egentligen? Är det något du är stolt över eller något du kanske ångrar. Vet inte om jag vill veta svaret egentligen för det syntes rätt tydligt idag. Med en blick och ett ansiktsuttryck som sa allt bröts som hela du ner till ingenting. I mina ögon har du aldrig varit någonting men idag var du mindre än det! Samtidigt som du fick mig att minnas saker som jag inte velat den dagen fick jag också se vad du blivit. Och precis som förut, ingenting!
 

Vill bara passa på att tacka min solstråle till syster som ställer upp så otroligt mycket för mig hela tiden. Och att jag älskar dig så otroligt mycket och att en dag utan dig, är ingen dag alls.  Vill verkligen att du ska veta att även om vi kanske inte träffas så ofta längre är det verkligen inte ditt fel. Även om du tror det ibland, för det har inget med dig att göra det lovar jag. Och det tog emot att höra att du faktiskt trodde det. Och hur mycket vi än bråkar och hur mycket jag än hatar dig för stunden så kommer jag alltid att älska dig Victoria Lundgren, du är mitt kött & blod, du är min älskade lilla syster!

Här kommer lite härliga bilder från när jag och Julia Wrede (http://juliawrede.blogg.se/) åkte ice-goo-cart uppe i Sälen. Risiga bilder men ett otroligt härligt minne! Minns fortfarande hur en dåre på högst 8 år körde in i mig i otroligt hög fart för att han körde åt fel håll. Och mitt styre låste sig och hela bilen snurrade runt på isen!



( vi bjuder på fotografierna julia, eller? )

Jag ångrar inte att jag träffade dig eller det som faktiskt hände mellan oss. Jag ångrar bara hur allting slutade och hur allt är nu. Jag vet inte om det kanske var det bästa sättet, men nu i efterhand känns det så otroligt fel. Jag kanske gjorde fel i början och det har jag inte förstått för än nu och nu är det förmodligen försent. Men det var inte jag som valde bort dig utan det var faktiskt du som valde bort mig. Det var och är du som inte vill/ville träffa mig så lägg inte den skulden på mig. Men sanningen är att jag ständigt kommer ljuga för mig själv om jag säger att du aldrig betydde något för mig för det gjorde du verkligen. Och även om du aldrig mer tänker träffa eller prata med mig igen så ska du veta att jag tänker på dig varenda dag och att jag saknar dig och din närhet hela tiden. Sömnlösa nätter där jag verkligen inte kunnat somna för klumpen i magen har varit övervägande, men jag har mig själv att skylla. Men om detta nu är ett farväl så ska du veta att även om du glömmer bort mig kommer jag alltid att minnas och komma ihåg dig. För att jag fortfarande tycker om dig,
 trots att jag redan förlorat dig..