johanna lundgren

En doft av dig drar igenom mitt rum men försvinner ut genom min balkongdörr och jag kommer på mig själv med att tänka på dig. Den jobbiga känslan som fick mig att gråta förut när jag tänkte på dig finns inte kvar längre utan bara en likgiltig känsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Den djupa saknaden som hade lagt sig som ett mörkt täcke över mig hade avtagit och sakta dunstat bort. Även om minnen och bilder ständigt omfamnar min kropp har jag lärt mig att andas och äntligen utan dig. Det är väl klart att jag saknar dig ibland, men jag rör mig framåt och du står kvar på den platsen som jag rör mig ifrån. Så förlåt om jag är känslokall men det är bara mitt sätt att säga farväl till det vi hade och gå vidare.