johanna lundgren

Nu står vi här på samma ställe igen och hur långt har vi kommit på de? Inte en ända meter av framgång, så allt jobb för ingenting. Jag förstår att du mår som du mår men du har faktiskt valt att må så själv. Du kunde gjort något åt det när du väl hade chansen för nu är du alldeles för svag. Och nu börjar även jag att bli det efter alla gånger jag fått lyfta upp dig när du legat ner. Av alla gånger jag fått gå emellan och blundat och försökt tänka på annat när det onda far över mig. Av alla gånger jag suttit vaken natten ut pågrund av att räddslan att något ska hända dig är för stor. Av alla gånger jag har fått se dig nerbruten och förstörd har jag själv blivit det allt mer. 

Och jag har slutat hoppas på min egen framtid eftersom din snart är förstörd. Jag tål inte se dig såhär längre förstår du inte det? Trött på alla gånger jag hittat dig på ställen jag inte velat livlös med en utväg till döden i handen. Och alla gånger hade du tänkt lämna mig kvar så varför skulle jag egentligen vilja hjälpa dig? 
Du ger mig nya löften hela tiden men du bryter mer än du håller så jag har slutat lyssna på dig. Varför skulle jag vilja lyssna på en människa som inte äns orkar kämpa för sitt eget liv. Jo, jag ska tala om varför jag gör det trots allt. Och det är för att jag älskar dig trots allt vi gått igenom de senaste åren. Men säg mig hur ska jag kunna leva för två om jag knappt orkar leva för en? De nätter som förut inte skedde ofta har nu blivit våran vardag istället och är det rättvist tycker du? 

Jag vet att det inte är ditt fel att det blir som det blir, men du kunde faktiskt gjort något åt det. Men nu är det kanske försent föralltid och då är det inte mycket jag kan göra mer än att fortsätta leva de livet med dig. Men ge mig inte fler löften om att det kommer bli bättre för vi båda vet hur de slutar i alla fall. Kan du inte vara ärlig mot dig själv kan du åtminstone vara det mot mig.