johanna lundgren

I mina tio dagar i Frankrike under påsklovet lärde jag mig verkligen uppskatta varmvattnet vi har här i sverie. Något jag inte lagt någon energi på förut över huvud taget faktiskt! Men på nya resor lär man sig alltid något nytt och intressant.

I villket fall som helst så fanns det bara kallvatten där jag var, men ibland hade man tur om det var lite ljummet i några sekunder när man duschade. Annars var vattnet kallare än det kallaste vattnet man kunde få här hemma i kranen. Men ibland om man gick upp klockan fyra på morgonen och duschade så kunde man ha turen att få duscha i ljummet vatten i tio minuter. De första dagarna frös jag till och med en timme efter att jag duschat, hur mycket kläder jag än tog på mig. Vattnet var rent och genomskinligt men hade en stark smak av klor. Det var verkligen inte farligt att dricka men var ingen höjdare. Men på något sätt lärde man säg att acceptera läget som det var och till slut var det bara rutin och inget annat.

När jag väl var hemma igen och gick för första gången på länge in i min egen dusch förväntade jag mig kallvatten. Så jag vart helt överlycklig när de varma vattnet nuddade mig. Den otroligt bekväma känslan av de varma vattnet som sköljs längst kroppen var som helt ny för mig. Det var då jag insåg hur mycket jag saknat mitt älskade varmvatten och hur mycket jag skulle uppskatta det i framtiden.